Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

FoU test

Totalt 15 träffar

Filtrera din sökning

Filtrera din sökning

Publiceringsår
Inriktning
Organisation
  1. Åtgärder för att minimera växthusgasutsläpp från lager med rötad och orötad gödsel… Measures to minimize greenhouse gas emissions from slurry storage Lena Rodhe, Adam Alverbäck, Johnny Ascue, Mats Edström, Åke Nordberg, Leticia Pizzul och Marianne…

    • Inriktning: Begränsad klimatpåverkan
    • Organisation: RISE
    • Projektperiod: –
    • Diarienummer: Slutrapport_Åtgärder VHG gödsellager_180305
  2. Svartrost (Puccinia graminis) är en av de allvarligaste sjukdomarna på vete (Dean 2012… Svampen kan överleva klonalt på levande vete eller som vilande sexuella sporer på vetehalm… Om den alternativa värden, Berberis vulgaris, finns i närheten kan…

    • Sammanfattning: De samlade resultaten från studien visar att angreppet orsakades av en sexuell population av patogenen och därmed att förekomsten av berberis är en förutsättning för att populationen av svampen skall kunna överleva. Populationen är av annat genetiskt… De samlade resultaten från studien visar att angreppet orsakades av en sexuell population av patogenen och därmed att förekomsten av berberis är en förutsättning för att populationen av svampen skall kunna överleva. Populationen är av annat genetiskt ursprung än de prover som har samlats in från andra utbrott av svartrost på Sicilien 2016, Tyskland 2013 och raserna från Östafrika som ofta kallas ”Ug99”. Vi testade även mottagligheten hos 34 höstvete, tre vårvete samt tre vårkornsorter. Resultatet visar att det är endast sex vetesorter som är helt resistenta mot den nya populationen och ytterligare sju vetesorter och de tre kornsorterna som har någon form av resistens mot den nya svartrospopulationen. Under 2018 utökades provtagningen och resultaten visar att populationen har spridit sig och hittades på både vete och korn i Uppland, Södermanland och Västmanland i augusti. Svartrost återfanns även i ett bevattnat sortförsök i vete på Öland i juli. För att minska risken för svartrost bör berberis tas bort primärt i angränsning till fält. För ekologiska odlare är det extra viktigt att odla resistenta sorter. Det bör då beaktas att om en sort var resistent ett år kan den vara mottaglig nästa på grund av att svartrostsvampens population har ändrats och lyckats bryta resistensen (jämför med gulrost). Det kan också vara bra att så vårvete och vårkorn tidigt för att grödan ska vara väl utvecklad innan angreppet kommer.
    • Projekttitel: Begränsa hotet av svartrost på vete i ekologisk odling
    • Inriktning: Ekologisk produktion
    • Projektansvarig: Anna Berlin
    • Organisation: Sveriges lantbruksuniversitet
    • Projektperiod: 2018–2018
    • Beviljat bidrag (totalt): 300 000 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-19506/2017
    • 2019
    • svartrost
  3. Utlakning av kväve och fosfor efter spridning av fastgödsel i oktober respektive november på sandjord… I ett treårigt försök, på sandig mojord i södra Halland, undersöktes effekterna på främst kväveutlakningen efter spridning av fastgödsel (ca 30 ton…

    • Sammanfattning: I ett treårigt försök, på sandig mojord i södra Halland, undersöktes effekterna på främst kväveutlakningen efter spridning av fastgödsel (ca 30 ton/ha) på obevuxen mark i antingen oktober eller i november månad. Stallgödseln bestod av mellanlagrad dj… I ett treårigt försök, på sandig mojord i södra Halland, undersöktes effekterna på främst kväveutlakningen efter spridning av fastgödsel (ca 30 ton/ha) på obevuxen mark i antingen oktober eller i november månad. Stallgödseln bestod av mellanlagrad djupströgödsel från nötkreatur, och gödseln myllades inom 1 timme genom att marken plöjdes. Resultaten visade inte på någon signifikant skillnad i kväve- eller fosforutlakning mellan spridnings¬tidpunkterna, eller jämfört med referensledet där ingen stallgödsel tillfördes. En möjlig delförklaring kan vara att en del av det lättillgängliga ammoniumkvävet i gödseln förlorades i samband med spridningen. Efterföljande vår var tillgången på växttillgängligt mineralkväve 30-40 kg/ha större i båda de stallgödslade leden jämfört med referensledet.
    • Projekttitel: Utlakning av kväve och fosfor efter spridning av fastgödsel i oktober respektive november på sandjord
    • Inriktning: Ingen övergödning
    • Projektansvarig: Gunnar Torstensson och Helena Aronsson
    • Organisation: Sveriges lantbruksuniversitet
    • Projektperiod: 2011–2015
    • Beviljat bidrag (totalt): 1 388 351 kr
    • Diarienummer: 25-10116/12
    • 2015
    • utlakning
    • kväve
    • fosfor
  4. Bilaga 1 – Slutrapport Lars Westerberg 1… Evidensbaserad skötsel av gräsmarker: bättre användning av existerande data… Ogödslade ängs- och betesmarker är en typ av artrika gräsmarker som har minskat kraftigt i samband med att jordbruket…

    • Projekttitel: Evidensbaserad skötsel av gräsmarker: bättre användning av existerande data
    • Inriktning: Ett rikt odlingslandskap
    • Projektansvarig: Per Milberg
    • Organisation: Linköpings universitet
    • Projektperiod: 2014–2016
    • Beviljat bidrag (totalt): 1 854 000 kr
    • Diarienummer: 10716
    • 2017
  5. GEMENSAM SLUTRAPPORT FÖR PROJEKTEN LOVA-17 och SJV-17 Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Sammanfattning Strukturkalkning som en metod för att öka aggregatstabiliteten på lerjordar och därmed minska risken för fosforförluster från åkermark…

    • Sammanfattning: Strukturkalkning som en metod för att öka aggregatstabiliteten på lerjordar och därmed minska risken för fosforförluster från åkermark undersöktes i 6 försök med olika mullhalter. Av försöken var 4 placerade i Skåne län (Skottlandshus och Kadesjö), … Strukturkalkning som en metod för att öka aggregatstabiliteten på lerjordar och därmed minska risken för fosforförluster från åkermark undersöktes i 6 försök med olika mullhalter. Av försöken var 4 placerade i Skåne län (Skottlandshus och Kadesjö), 1 i Östergötlands län (Bjärstad) och 1 i Uppsala län (Brunnsholm). Försöken i Skåne län finansierades av Länsstyrelsen Skåne och de övriga finansierades av Statens Jordbruksverk, men försöksplanen var densamma i båda projekten. I försöksplanen ingick 5 led A–E med strukturkalk. I led A–D spreds blandprodukten Nordkalk Fostop Struktur: 0, 4, 8 och 16 ton/ha motsvarande 0, 1/2, 1 och 2 gånger normalgiva. I led E spreds 8,8 ton/ha Nordkalk Fostop Struktur Kol. Strukturkalk spreds i augusti och september 2017. Före spridningen togs jordprover för markkarteringsanalys parcellvis i samtliga 6 försök. Under 2018 kompletterades kalkleden i försöksplanen på Bjärstad och Brunnsholm med mikronäringsbehandling med och utan YaraVita Gramitrel, med avsikt att söka efter samspelseffekten mellan strukturkalk och växtnäring. På Bjärstad och Brunnsholm mättes tillgängligheten av mikronäringsämnen i matjorden, aggregatstorleksfördelningen, avkastning i höstvete och vårkorn samt halterna av växtnäringsämnen i spannmålskärna. I samtliga 6 försök mättes aggregatstabiliteten och genom en upprepad jordprovtagning kunde förändringen av markkarteringsvärdena dokumenteras. Aggregatstabiliteten undersöktes i regnsimulator på SLU Ultuna där turbiditeten i det avrinnande vattnet från aggregat med medeldiameter 2–5 mm mättes. Turbiditeten är därmed en bestämning av aggregatstabiliteten. Aggregatstabilitetsmätningarna visade inga signifikanta skillnader för samtliga 6 försök. När försöken på Bjärstad och Brunnholm grupperades tillsammans fanns en tendens till minskad turbiditet och ett logiskt mönster för dessa platser, men för de skånska försöksplatserna fanns inga sådana tendenser eller mönster. Däremot gav en uppdelning i en grupp med lägre och en grupp med högre mullhalter ett intressant utslag med avseende på turbiditeten. I gruppen med låga mullhalter (3 % mull) fanns inga signifikanta skillnader avseende aggregatstabilitet, medan den högsta givan kalk i led D skilde sig signifikant från led A i gruppen med höga mullhalter (5 % mull). CAT-analyserna av mikronäringsämnena koppar, järn, mangan och zink i matjorden visade att strukturkalkningen kan påverka tillgängligheten av dessa ämnen. Halten av järn minskade signifikant i led C och D jämfört med i led A. För mangan fanns ett samspel mellan kalkled och försöksplats. På Brunnsholm minskade manganhalten i jorden signifikant i led C och D, men bara i led D underskred Mn-halten i jorden riktvärdet. Skördenivåerna vår låga 2018 i försöken på Bjärstad och Brunnsholm. På ingen av försöksplatserna fanns någon signifikant effekt på avkastningen vare sig som resultat av kalkbehandling eller mikronäringsbehandling. På Brunnsholm fanns dock en tendens till ökande avkastning i vårkornet med stigande kalkgiva. Möjligen kan en förbättrad aggregatstorleksfördelning som gav bättre vattenhushållning under den torra växtodlingssäsongen 2018 ha bidragit till en ökande avkastning. Proteinhalterna ökade signifikant i led D och E i vårkornet på Brunnsholm. Denna rapport sammanfattar resultat från LOVA-17 som finansierades av Länsstyrelsen Skåne, och SJV-17 som finansierades av Statens Jordbruksverk. Rapporten är gemensam eftersom försöksplanen i båda projekten är densamma, och eftersom resultaten är av intresse för båda finansiärerna.
    • Projekttitel: Strukturkalkning som en åtgärd mot fosforförluster från jordbruksmark i hela Sverige
    • Inriktning: Ingen övergödning
    • Projektansvarig: Fredrik Hansson
    • Projektperiod: –
    • Beviljat bidrag (totalt): Totalt: 1 299 000 kr 2017: 596 000 kr 2018: 703 000 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-00877/2018
    • 2019
    • strukturkalk
    • aggregatatstabilitet
  6. o Strukturkalkning för minskat näringsläckage i Skåne – (Lst nr 501-1355-2015) och o Fosforreducering till Östersjön – strukturkalkning och mikronäring (SJV nr 4.1.18– 3320/16… Strukturkalkningens effekter på P-förluster från skånsk lerjord, samt…

    • Sammanfattning: Strukturkalkningens effekter på P-förluster från skånsk lerjord, samt avkastning i grödor som odlas efter strukturkalkning, undersöktes 2016 i flera LOVA-projekt som finansierades av Länsstyrelsen Skåne med kompletterande medel från Jordbruksverket. … Strukturkalkningens effekter på P-förluster från skånsk lerjord, samt avkastning i grödor som odlas efter strukturkalkning, undersöktes 2016 i flera LOVA-projekt som finansierades av Länsstyrelsen Skåne med kompletterande medel från Jordbruksverket. I LOVA-14, där provytor strukturkalkades med ökande givor av Nordkalk Aktiv Struktur i 4 steg (0, 4, 8 och 16 ton/ha) i augusti–september 2014, skördades 8 försök med vårkorn 2016 på 2 olika platser – Vadensjö i västra Skåne (pH 7,4–8,3) och Krageholm i sydöstra Skåne (pH 6,4–7,0). Förutom effekten av strukturkalkning undersöktes effekten av mikronäringstillförsel genom att halva de strukturkalkade parcellerna behandlades med mikronäringspreparatet Gramitrel vid 2 tillfällen. Växttillgängliga mängder av 4 mikronäringsämnen mättes i matjorden med s.k. CAT-analys. Den visade på minskad tillgänglighet av koppar (Cu) och järn (Fe) med signifikant lägre halter vid dubbel giva strukturkalk (led D, 16 ton/ha) jämfört med i obehandlat A-led. Speciellt uttalad var effekten i Vadensjö. Vid skörd analyserades halterna av 6 makro- och 6 mikronäringsämnen i vårkornkärnan. Analysen visade på signifikant lägre halter av mangan (Mn) och zink (Zn) samt signifikant högre halter av molybden (Mo) vid normal och dubbel (8 och 16 ton/ha) giva strukturkalk i jämförelse med obehandlat A-led. Återigen var effekten mer uttalad i Vadensjö jämfört med på Krageholm. I medeltal för de 8 försöken fanns inga signifikanta skillnader i avkastning i vårkornet 2016. Avkastningen varierade dock påtagligt mellan platserna. I Vadensjö minskade avkastningen och på Krageholm ökade avkastningen med stigande giva strukturkalk utan att vara statistiskt säkerställd. I försöket med högst lerhalt på Krageholm ökade dock avkastningen signifikant (+17–19 %) i samtliga kalkade led B–D. Undersökningarna i LOVA-14 år 2016 pekar mot att den negativa avkastningsresponsen i Vadensjö kan vara en effekt av minskad tillgång på mikronäring i jorden som resultat av strukturkalkningen på en plats med höga pH-värden. För detta talar också att behandlingen med mikronäring ökade avkastningen signifikant i Vadensjö, men inte på Krageholm där pH-värdena var i medeltal 1 pH-enhet lägre. Den positiva avkastningsresponsen på Krageholm går inte att förklara genom de genomförda undersökningarna. Dock kan en annorlunda aggregatstorleksfördelning och förbättrad vattenhushållning under den torra våren och försommaren 2016 ha bidragit till ökad avkastning på Krageholm. I LOVA-15 spreds Nordkalk Aktiv Struktur i normal giva 8 ton/ha enligt 2 olika försöksplaner på 4 olika platser i Skåne – Krageholm (SO), Krapperup (NV), Råbelöf (NO) och Kornheddinge (SV). I den ena försöksserien spreds och nedbrukades strukturkalken tidigt (medeltal 20 augusti 2015) och sent (medeltal 14 september 2015). I den andra försöksserien brukades strukturkalken ned grunt (medeltal ca 8 cm) och djupt (medeltal ca 13 cm). Aggregatstabiliteten mättes i regnsimulator på SLU Ultuna vid 2 upprepade bevattningar. Aggregatstabiliteten ökade signifikant vid den tidiga kalkspridningen jämfört med vid den sena och jordförlusterna, mätt som förändring i turbiditet, var 10 procent lägre vid tidig spridning och nedbrukning. Någon signifikant effekt på aggregatstabiliteten av olika bearbetningsdjup gick inte att mäta. Aggregatstorleksfördelningen mättes i augusti–september 2016 efter tröskning. Den visade på en något högre andel fina aggregat (< 8 mm) i det bearbetade skiktet där kalken hade spridits senare, i motsats till förväntat och trots att undersökningar visade att jorden var mer finbrukad vid den tidiga spridningstidpunkten ett år tidigare, hösten 2015. I försöksserien med olika bearbetningsdjup fanns inga säkra skillnader i aggregatstorleksfördelning i augusti–september 2016. Jordprovtagning gjordes både före (2015) och efter (2016) strukturkalkning. Den upprepade provtagningen 2016 visade att pH-värdet ökade ca 0,6 pH-enheter som resultat av strukturkalkningen. De största förändringarna skedde på platserna med lägre ursprungs-pH och de minsta förändringarna på platserna med högre ursprungs-pH. Mängden lättlösligt kalcium ökade med 80–100 mg Ca/100 g jord – en ökning med 20–50 % på de olika platserna. Mängden lättlöslig fosfor minskade marginellt eller var oförändrad på 3 av platserna, men ökade på platsen med högst ursprungliga P-AL-tal. Att klargöra hur strukturkalkningen påverkar mängden lättlöslig fosfor i jorden är en fråga som bör ha hög prioritet i fortsatta projekt och studier av strukturkalkningens effekter på både fosforförluster och avkastning. Försöken inom LOVA-15 med olika spridningstidpunkter och bearbetningsdjup skördades försöksmässigt. Avkastningen av höstvete påverkades inte signifikant av vare sig spridningstidpunkt eller bearbetningsdjup. Resultaten pekar trots allt i samma positiva riktning för både aggregatstabilitet och avkastning, d.v.s. det fanns i de 4 försöken med olika spridningstidpunkter en fördel för både miljö och odlingsekonomi i att kalken spreds och brukades ner tidigt. Detta är en viktig slutsats för hur strukturkalk bör hanteras för bästa utnyttjande.
    • Projekttitel: Fosforreducering till Östersjön - strukturkalkning och mikronäring
    • Inriktning: Ingen övergödning
    • Projektansvarig: Fredrik Hansson
    • Projektperiod: –
    • Beviljat bidrag (totalt): Totalt: 682 000 kr 2016: 570 000 kr + 112 000 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-3320/2016
    • 2017
    • strukturkalkning
  7. Fosforreducering till Östersjön

    o Strukturkalkning för minskat näringsläckage i Skåne (Lst nr 501-4274-2014) o Fosforreducering till Östersjön (SJV nr 4.1.18–11580/14) och… Strukturkalkning som metod för att minska P-förluster från skånsk lerjord undersöktes i ett…

    • Sammanfattning: Strukturkalkning som metod för att minska P-förluster från skånsk lerjord undersöktes i ett Länsstyrelsefinansierat LOVA-projekt, där ca 400 ha strukturkalkades i augusti-september 2014 för att minska P-förlusterna på jordar med för skånska förhållan… Strukturkalkning som metod för att minska P-förluster från skånsk lerjord undersöktes i ett Länsstyrelsefinansierat LOVA-projekt, där ca 400 ha strukturkalkades i augusti-september 2014 för att minska P-förlusterna på jordar med för skånska förhållanden relativt höga lerhalter. I provytor, med design som randomiserade fältförsök, spreds blandprodukten Nordkalk Aktiv Struktur i fyra nivåer: 0, 4, 8 och 16 ton per ha motsvarande 0, ½, 1 och 2 gånger normalgiva. Fyra provytor lades ut på fyra platser i Skåne och placerades på lerhalter från 10 till strax under 50 procent för att fånga upp effekten av strukturkalk på olika lerhalter. På de fyra platserna bestämdes även lermineralogin genom röntgendiffraktionsanalys. Genom ett Jordbruksverksfinansierat projekt kunde också de 12 provytor där det odlades spannmål skördas försöksmässigt under 2015. I resterande 4 provytor odlades sockerbetor. Aggregatstabiliteten mättes i regnsimulator på SLU Ultuna vid två upprepade bevattningar med 24 timmars mellanrum. Aggregatstabiliteten förbättrades signifikant med hel och dubbel giva strukturkalk. Efter den första bevattningen med regnvatten i regnsimulatorn var jordförlusterna från aggregaten 15 procent mindre än från aggregaten i det okalkade A-ledet. Efter 24 timmars väntan och därefter en ny bevattning var jordförlusterna 23 respektive 29 procent lägre där jorden hade strukturkalkats med hel och dubbel giva strukturkalk. En uppdelning av försöken efter lerhalt visade inga statistiskt säkra skillnader, men mönstret var likväl att effekten av strukturkalkningen på aggregatstabiliteten ökade ju högre lerhalten var. Lerhalten förklarar dock inte varför aggregatstabiliteten förändrades olika mycket på de olika platserna vid ökad giva strukturkalk men vid ungefär samma lerhalt. Den lermineralogiska bestämningen kan möjligen leda till svaret. På två av platserna med låg andel svällande lermineral fanns en tendens till ökad aggregatstabilitet vid strukturkalkning, medan de två platserna med hög andel svällande lermineral inte verkade reagera på strukturkalkningen med förbättrad aggregatstabilitet. I 11 av de 16 provytorna/fältförsöken odlades höstvete 2015. I medeltal för de 11 försöken fanns inga signifikanta effekter på avkastningen. På en försöksplats ökade dock höstveteskörden signifikant vid den högsta givan strukturkalk. Det innebar en ökning av höstveteskörden med 5 procent motsvarande drygt 400 kilo per hektar. På resterande två platser fanns inga säkra effekter på avkastningen. Proteinhalten ökade och stärkelsehalten minskade signifikant i strukturkalkade led jämfört med okalkat A-led. En upprepad jordprovtagning ca 1 år efter strukturkalkningen kunde fånga in bl.a. effekter på jordens pH. Sammanfattningsvis var pH-höjningen i medeltal måttlig 1 år efter strukturkalkningen. I medeltal ökade pH med 0,1–0,2 pH-enheter med halv giva strukturkalk, med ca 0,3 pH-enheter med hel giva strukturkalk och med 0,4–0,5 pH-enheter med dubbel giva strukturkalk. De största ökningarna noterades på platsen som hade lägst ursprungs-pH och de minsta förändringarna på platsen som hade högst pH från start. En uppdelning efter pH, lerhalt och P-status i jorden i stället för efter geografisk belägenhet visade inga statistiskt säkra skillnader med avseende på avkastningen. Tendenser fanns emellertid att strukturkalkningen var positiv för skörden om pH låg över 7, om lerhalten var över 25 procent och om P-AL låg över 8. Detta är dock tills vidare bara mönster som måste verifieras med fortsatta studier, fältförsök och fler försöksår inte bara i Skåne utan också i andra delar av Sverige. Dessa bör då ringa in hur strukturkalkningen samspelar med bl.a. lerhalt, lermineralogi, pH och P-status.
    • Projekttitel: Fosforreducering till Östersjön
    • Inriktning: Ingen övergödning
    • Projektansvarig: Fredrik Hansson
    • Organisation: Hushållningssällskapet Skåne
    • Projektperiod: 2015–2015
    • Beviljat bidrag (totalt): 371 000 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-11580/2014
    • 2016
    • strukturkalkning
    • aggregatstabilitet
  8. SÅTIDPUNKTER, SORTER OCH UTSÄDESMÄNGDER I RENKAVLEPROBLEMATIKEN… Anders TS Nilsson, Allan Andersson och David Hansson… Under säsongen 2013-14, inom projektet ”Bekämpning av renkavle (Alopecurus myosuroides Huds… I de tre försöken blev verkan enbart av…

    • Sammanfattning: Under säsongen 2013-14, inom projektet ”Bekämpning av renkavle (Alopecurus myosuroides Huds.) genom olika integrerade odlingsåtgärder”, har försöken visat att vid kort groningsvila, som leder till att renkavlefrön gror redan tidigt på hösten (som som… Under säsongen 2013-14, inom projektet ”Bekämpning av renkavle (Alopecurus myosuroides Huds.) genom olika integrerade odlingsåtgärder”, har försöken visat att vid kort groningsvila, som leder till att renkavlefrön gror redan tidigt på hösten (som sommaren/hösten 2013) kan en kraftig reducering av renkavleförekomsten uppnås genom att senarelägga sådden två till tre veckor. I de tre försöken blev verkan enbart av denna åtgärd en mer än en halvering av antalet renkavleplantor, -65%, deras vikt reducerades ännu mer, -77%, och även antalet bildade ax reducerades med -77%. Sorterna Ellvis och Julius, med bättre ogräskonkurrerande egenskaper än jämförelsesorten Kranich, medförde en betydande minskning av renkavlens viktsmängd, -37%, och axantal, -30%, och något lägre inverkan på antalet ogräsplantor, -27%. Vid jämförelse av försöksleden med, teoretiskt sett, den ”lägsta” respektive ”högsta” ogräskonkurrerande förmågan har följande effekter uppnåtts i delrutorna utan kemisk ogräskontroll; förekomsten av renkavle har reducerats med -81% för plantantalet, -83% för axantalet och -87% för plantvikten. Samtidigt ökad antalet veteplantor med +48%, veteax med +79% och skörden med +30%. De prövade odlingsåtgärderna, deras ökade konkurrens mot ogräsen, har haft en betydande inverkan på förekomsten av renkavle, även utan understödjande användning av herbicider. Grödans ogräskonkurrerande egenskaper liksom ökad kunskap om renkavlefrönas groningsvila kan således utgöra effektiva verktyg i integrerade strategier mot renkavlen.
    • Projekttitel: Bekämpning av renkavle (Alopecurus myosuroides Huds.) genom olika integrerade odlingsåtgärder
    • Inriktning: Giftfri miljö;Ekologisk produktion
    • Projektansvarig: Anders TS Nilsson
    • Organisation: Sveriges lantbruksuniversitet
    • Projektperiod: 2012–2014
    • Beviljat bidrag (totalt): 1 001 200 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-2918/2014
    • 2015
    • renkavle
    • resistens
    • IPM
    • Projekttitel: Biologisk bekämpning av Acrothecium-röta i morötter
    • Inriktning: Ekologisk produktion;Giftfri miljö
    • Projektansvarig: Margareta Hökeberg
    • Organisation: Sveriges lantbruksuniversitet
    • Projektperiod: 2012–2014
    • Beviljat bidrag (totalt): 1 435 000 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-11213/2013
    • 2015
    • biologisk bekämpning
    • morötter
  9. Höstgödsling i ekologisk timotejfrövall

    Eva Stoltz och Ann-Charlotte Wallenhammar, Hushållningssällskapet/HS Konsult AB, Örebro, 2015-03-19… Inverkan av fördelningen av kvävegivan höst och vår på fröskörden undersöktes i ekologiska timotejfrövallar av olika ålder (fröskördeår 1-3). Sex…

    • Sammanfattning: Inverkan av fördelningen av kvävegivan höst och vår på fröskörden undersöktes i ekologiska timotejfrövallar av olika ålder (fröskördeår 1-3). Sex fältförsök genomfördes 2012-2014., och totalgivan var 120 kg N ha-1 i samtliga fem behandlingar med olik… Inverkan av fördelningen av kvävegivan höst och vår på fröskörden undersöktes i ekologiska timotejfrövallar av olika ålder (fröskördeår 1-3). Sex fältförsök genomfördes 2012-2014., och totalgivan var 120 kg N ha-1 i samtliga fem behandlingar med olika fördelning höst och vår.. Samtliga försök genomfördes i sorten SW Switch. Mineralkvävet i jorden analyserades sen höst, vår och efter skörd. Vi har tagit fram gödslingsrekommendationer för ekologisk timotejfröproduktion vallskördeår 1-3 och visat att kväve ska tillföras både höst och vår för en säker och hög skörd. Vid tillförsel av totalt 120 kg N ha-1 som Biofer ska 30-90 kg ha-1 tillföras under hösten och resten under våren i samtliga vallåldrar i en tidig timotejsort som Switch. Det fanns en liten förhöjd risk för kväveläckage under sen höst i behandlingen där hela N-givan tillförts på hösten. Resultaten visar att risken för kväveläckage över lag är mycket låg i gräsfrövallar. Rekommendationen gäller för gödselmedel med långsam mineralisering. Stråstyrkan var hög i fem av sex försök och visar att kvävetillförsel med Biofer verkar mer stabiliserande på stråstyrkan jämfört med mer lättlösliga produkter som Vinasse och flytgödsel.
    • Projekttitel: Höstgödsling i ekologisk timotejfrövall
    • Inriktning: Ekologisk produktion
    • Projektansvarig: Eva Stoltz
    • Organisation: HS Konsult AB
    • Projektperiod: 2012–2014
    • Beviljat bidrag (totalt): 1 077 216 kr
    • Diarienummer: 4.1.18-11193/2013
    • 2015
    • gödsling
    • timotej